-they say that time suppose to heal you, but I haven't done much healing

Smärtan och saknaden äter upp mig inifrån, tanken på att du mår bra och förmodligen alltid håller ett öga på mig uppifrån borde ge mig ett lugn. Men tanken på att vi är så långt ifrån varandra och att jag aldrig kommer att få känna dina varma andetag på min kind igen får mig att sakta men säkert gå sönder mer och mer. Att förlora sin bästa vän, sin stora kärlek är outhärdligt.. blir det någonsin enklare? Saknaden är alldeles för stor  ❤ 

Hoppas du mår bra mitt hjärta 


-I will look at the stars, and remember you with a smile

Efter att ha rivit upp såren en sista gång har jag nu bestämt mig för att faktiskt försöka att sluta klandra mig själv och faktiskt försöka inse att allt jag gjorde var för din skull, och hur jag än gjort hade ingenting ändrats.
Jag kommer gråta många många gånger av saknaden utan dig, men istället för att trycka ner mig själv så ska jag tänka på alla våra fina minnen ihop och att varje dag vi fick spendera ihop är värt allt ❤


Smärtan, sorgen och saknaden

När rygg problemen och hältan uppenbarade sig för första gången blev jag rädd, så rädd tanken på att förlora min bästa vän, den tanken va otäck, smärtsam och ja ett liv utan min vän fanns inte, så därför slogs tankarna bort och du skulle bli bra de fanns inget annat. Och veterinärerna lyckades efter många många behandlingar att "laga" honom igen. Vi åkte hem igen och jag va lycklig och min häst var smärtfri vi levde dock i vetskap om att de förr eller senare skulle komma tillbaka, vi levde på lånad tid. Men ingen visste om de va 3 dagar, 5 månader eller om vi pratade om år.
Han blev som en ny häst vi hade de roligaste året man kan tänka sig, vi lärde varann allt vi kunde, vi busade i skogen, vi åkte bort, lärde oss rida med galopp sadel och du skulle bli min vackra springare. Och de roligaste av allt var att vi kom ut och tävla, och vi gjorde det tillsammans, din första gång och min första gång vi lärde varandra. Och lyckan var total när vi kom hem med våran första gul blå rosett på våran första tävling.
Vi gjorde allt tillsammans och trots alla motgångar så fanns det aldrig något "det går inte" vi löste problemen istället, det var inte lätt och inte smärtfritt men vi gjorde det alltid!
När vi på våran sista tävling krashade totalt rätt in i ett hinder och Honören föll över mig förstog jag något. Min magkänsla va inte bra och när jag på några dagar fick hjärnskakning, 2 stygn i huvudet, brusten muskel i låret, en spricka i smalbenet och ett trasigt knä åkte vi åter till veterinären och väl där insåg jag att min magkänsla stämde. Fick beskedet att vi gjort allt vi kunde och att det inte fanns något mer vi kunde göra för min älskade häst.
Att finnas där för min vän när han tog sitt sista andetag var det minsta jag kunde göra för honom efter allt han gjort för mig. Den smärtan att bli lämnad kvar utan honom var och är brutal, den dagen dog inte bara min bästa vän utan även en otroligt stor del utav mig. Hur hittar man någonsin tillbaka igen? Även fast jag levde varje dag med inställningen att "ta vara på varje dag du får spendera med Honören, det är inte säkert att det finns en morgondag för oss tillsammans" efter att han blev dålig första gången och tog vara på varje dag, ja det gjorde jag verkligen! Men oavsett att jag varje dag haft den tanken i huvudet och att jag försökte förbereda mig mentalt innan vi åkte till veterinären sista gången på att jag kanske inte hade så lång tid kvar med min älskade vän, så kunde jag aldrig någonsin förbereda mig på den smärtan och sorgen jag kände och förmodligen alltid kommer att känna.
Idag sitter jag och kollar ut över den första snön som landat och lagt sig vitt över marken och inser att vi inte kommer fira första snön tillsammans detta år, ingen galen galopp över ängarna så snön flyger bakom oss, istället detta år sitter jag med en kopp te och tittar ut genom fönstret och minns alla våra fina minnen ihop. Min älskade häst, min själsfrände och bästa min. Sov så gott Honören ❤
2010-02-16 - 2016-09-21 ❤


-

It's like you're screaming, and no one can hear
You almost feel ashamed
That someone could be that important
That without them, you feel like nothing
No one will ever understand how much it hurts
You feel hopeless; like nothing can save you
And when it's over, and it's gone
You almost wish that you could have all that bad stuff back
So that you could have the good


-True shit


-


Don't you dare start missing me when i'm done missing you 


-


Att det ska vara så svårt att acceptera och gå vidare,  varför älta samma historia om och om igen? Varför ska jag plåga mig själv med alla "tänk om"? 
Hur ska man ens kunna tänka framåt när man inte ens vet hur man ska ta sig upp ur sängen? 

Så mycket frågar och funderingar men så få svar..

-


Will i ever feel like this again?  

-


Hur tar man sig igenom detta?  
Kommer smärtan nånsin att försvinna?  

-osynligt regn

Sitter just nu på balkongen och lyssnar på regnet som smattrar i bäcken nedanför balkongen som kom från ingenstans. 
Haft ännu en toppen dag, runt 40 grader, strålande sol och goda drinkar.  Livet när det är som bäst. Varför i hela friden kan jag inte koppla av och njuta av nuet??? 
Blir galen på mig själv, ältar samma gamla problem om och om igen.
Jaja i med nån cider och försök släppa allt annat.  
Ha en bra kväll ❤

-thailand

Har haft så mycket nu dom senaste dagarna, vi kom fram till Thailand i söndags och haft det underbart. 
Låter bilderna tala för sig sj.

-ingen big deal!

Hoppträna de här om dagen med min stjärna. Lever fortfarande på det ska jag säga er! Slutade träningen med en oxer på 1 m och ett hinder med vattenmatta under på 70 cm. Min häst är så jävla grym! Nu förtjänar han verkligen sin 2 veckors vila medans jag är på semester. 


-bilden säger väl allt


-härliga höstdag

Fan skrev längsta inlägget o råka trycka bort det!!!!

Tog mig upp tidigt idag för att åka till stallet, blev hämtad av min fina vän Jossan som precis tagit körkort! !  (Superduper grattis !  ♡♡)
Blev ett kort ridpass på min älskade häst så han fick springa bort träningsvärken från gårdagens hoppning ☺ han skötte sig så himla bra igår, det är så kul när det går framåt och han ställer verkligen upp för mig! Jag kunde inte hitta en bättre häst , är så himla galet kär i honom hihi ❤  
Efter stallet följde Jossan med hit en sväng på kaffe innan hon åkte vidare till jobbet och jag gick ut på långpromenad med min lilla älskade Luther ☺ 
Vi hittade en ny super mysig skogsväg som vi aldrig gått, jätte kul med en ny väg ☺
Nu ska jag och Luther ta oss enliten powernap innan jobbet ☺ 

-pay and jump

I lördags åkte jag och Honören iväg på våran allra första pay and jump! 
Hoppade lägsta klassen alltså 50 cm eftersom de va första gången och han va så otroligt duktig min lilla häst, han hoppa felfritt och skötte sig galant både innan och efter så himla roligt!
Och i söndags blev det en långritt på 2 h tillsammans med några andra från stallet, jätte mysigt va det, toppen väder och fina nya ridvägar red vi på! Super kul!!


Om

Min profilbild

Sanna

RSS 2.0