Sanna Palmlöf

Ännu en tidig morgon haha, ne men imorse ställde jag klockan på 9 och vid halv 11 tog jag bussen till armando, ringde och väckte honom innan jag åkte, och han var skit trött haha så när vi la på så skulle han lägga sig och sova ett tag till, kom dit vid 11 ungefär och då öppnade hans kusin och sa att han låg och sov, haha. Men sen kollade vi på "vi hade iallafall tur med vädret igen" och faaan va jag älskar den där filmen alltså, så jävla klockren! :D Sen vid 1 ungefär kom pappa och hämtade mig och skjutsade mig till Nicole, och vi var barnvakt åt hennes söta lillesyster Angelina, hon var så snäll och glad i början men när det hade gått ca 30 min började hon skrika och gråta och vi fick självklart lite panik för inget vi gjorde hjälpte, så ja hon skrek i några timmar i sträck haha, kan ju iallafall säga att det blev väldigt lugnt och skönt när hon sen blev hämtad.
Nu på kvällen var jag och mamma på bio, vi såg på Michael Jackson - This is it, och fy faaaaan va bra den var! Och dte var så sorgligt och se, liksom allt han hade planerat och repeterat och det inte blev någon konsert.. men men riktigt bra var den iallafall!
Verkligen värd att se.

Beso

/S´

För ett år sedan förlorade jag min bästa vän.
Jag kommer ihåg känslan av när det bästa man har slits iväg från en
känslan av att se dig åka längre och längre ifrån mig och se gruset yra runt efter bildäcken
och se lastbilen bli mindre och mindre, jag bara föll, jag orkade inte stå jag orkade inte med allt runt omkring. Jag orkade inte vara kvar utan dig, men jag visste att saker och ting skulle bli bättre och bättre ju längre tiden gick, men det gjorde så ont att vara utan min bästa vän.
Det gjorde så ont att veta att din sjukdom bara blev värre och värre och det tillslut inte fanns något att göra. Varje gång veterinären kom var jag lika rädd, men jag visade det aldrig, jag ville vara stark, stark för dig, jag ville visa för dig att du skulle bli bra, du skulle klara dig. Det var inte förräns jag kom hem på kvällarna som allt släppte och jag visade hur rädd jag egentligen var, hur rädd jag var för att förlora det bästa jag hade. När den dagen kom då du försvann och kom till ett så mycket bättre ställe, jag kommer ihåg att jag inte klarade av att berätta för någon om vad som hade hänt, jag tänkte att ju mindre folk som visste så kanske du skulle komma tillbaka, allt kanske bara var en mardröm? Jag kunde inte inse att du var borta föralltid, jag vägrade låta mig själv inse det, och jag kan inte räkna nätterna jag låg sömnlös och helt tom, hur många gånger jag önskade att jag kunde spola tillbaka tiden. Men nu, ett år senare har jag insett att du är borta för alltid. Men bara för att jag har kunnat inse det betyder inte att jag inte saknar dig, för det gör jag. Jag saknar dig mer än vad någon annan kan förstå, och jag tror ingen vet hur mycket jag önskar att du fanns hos mig.

In this crazy world
You never know who you can trust
Everyone is dying to hear some gossip
That they just made up things
just to be interesting.
Someday maybe your best friend stabs you in the back
without no reason at all,.
Just to get that “story” 

Nu är jag hemma i kalla Sverige igen, uh vill verkligen tillbaka till underbara Gran Canaria men men back to the reality. Den här veckan har varit hela underbar. Haft underbart väder 25-30 grader varje dag, solat, badat och haft otroligt kul. Haha sjungit kareoke på en irlänsk bar har jag också gjort! Går inte beskriva med ord hur kul och underbart jag har haft de, så jag lägger in lite bilder :)

Jag och bror <3

på planet påväg hem till kalla Sverige:(

uuh kallt kallt :(


En otroligt underbar resa!

Beso
/S´