-2010-10-27
2 år sen har gått sedan min pärla stilla somnade in, men saknaden är lika stor idag.
2 år sen har gått sedan jag för sista gången fick kolla in i dina vackra ögon.
2 år sen har gått sedan du tog ditt sista andetag här hos oss, och du springer nu på dom evigt gröna ängarna utan ett problem i världen.
Men jag kan endå inte hjälpa att tänka på hur saker och ting skulle ha varit annorlunda idag, du skulle idag ha varit 5 år, fördmodligen inriden och kanske till och med ute på banorna.
Och i mina ögon hade du varit världens finaste häst, jag skulle ha gjort allt för att få haft kvar min Ville, och önskar att han aldrig skulle ha blivit sjuk.
För exakt 2 år sen satt jag på knä bredvid dig, tårarna rann och dina ögon stängdes för att aldrig mer öppnas igen.
När lastbilen eller mer likt en kontainer kom var jag inte hos dig, jag skulle aldrig ha klarat av att se det. Men det jag hörde kommer jag mer än väl ihåg och det är ett ljud jag önskar att jag kunde glömma.
Jag kan fortfarande höra ljudet av lyftkranen som lyfte upp Ville och för att sedan lägga ner honom i kontainen och ljudet av att hans stora kropp slår i mot kanterna och när hovarna slår i botten.
Det var den jobbigaste stunden jag varit med om, och sedan stå och kolla på när lastbilen åker iväg.
Det är så tomt utan dig
Jag saknar dig Greenwich Village Q!
