Sanna Palmlöf

Smärtan och saknaden äter upp mig inifrån, tanken på att du mår bra och förmodligen alltid håller ett öga på mig uppifrån borde ge mig ett lugn. Men tanken på att vi är så långt ifrån varandra och att jag aldrig kommer att få känna dina varma andetag på min kind igen får mig att sakta men säkert gå sönder mer och mer. Att förlora sin bästa vän, sin stora kärlek är outhärdligt.. blir det någonsin enklare? Saknaden är alldeles för stor  ❤